En dag vaknade alla och ville vara annorlunda
Ja, det känns så. Ni vet, sjuan och åttan iaf så skulle alla vara äckliga fjortisar. Alla skulle klä sig med samma stil. Leggins, ett GinaTricot linne och en lite tjockare tröja öven. Eller converse, lätt uppvikta jeans och en stor t-shirt. Eller en tunika med ett bälte i midjan. Alla skulle ha platt hår också. Men sen, nian och gymnasiet så vill man vara så annorlunda. Man vill ha en egen stil, testar andra färger än marinblå, svart och vit. I gymnasiet finns det så många färgglada människor att man blir spyfärdig. I gymnasiet är det förbjudet att säga att någon har samma stil som någon annan, här berömmer man folk för att de sticker ut. Personer som sticker ut är modiga trots att de klär sig som dagisbarn. Han är emo, men det är coolt, det är ju hans stil, jag respekterar honom.
Själv så hatar jag om någon säger att jag är normal. En del av mig vill vara normal, bara för att för en gångs skull kunna passa in, men jag vet att det inte är möjligt och därför vill jag vara så annorlunda som möjligt. För mig handlar det inte bara om kläder utan mer om mina åsikter och tankar som är guld värda. Men när man ser på mig på ett skolfoto, ser jag ut som alla andra. Och alla andra ser ut som mig, För även om vi vill vara annorlunda så kommer bara en av 40 bli det.
Mänskligheten är hopplös på flera plan.
För mig är människan dum. Jag hatar att människor alltid vill ha så mycket mer och alltid behöver de som de inte kan få. Jag vill isolera mig som människa och bara ha tunnelseende över världen. Jag vill inte gråta ut hos någon för det är pinsamt och att vilja ha någon som finns så nära men ändå inte är inte en känsla som jag behöver. Istället vill jag vara platt. Jag kan säga hej, le lite, föra konversationer som inte involverar mina åsikter. Men sen ska jag vara ensam förevigt eftersom människan är opålitlig när han låter känslorna styra. Jag kan resonera om detta hur länge som helst men jag ska påskpyssla.
Helt ensam... riiight
Okej, jag hatar folk som säger att de är helt ensamma och inte har några vänner, att ingen finns där för dem eller att de inte kan lita på någon. Sedan när de skriver att dte är ledsna, vill ta livet av sig eller liknande på ty facebook så skriver minst två personer: "Neeej!" "Jag finns här!" "Gör det inte" "Jag älskar dig" och blablabla. Och de fattar då inte att de har jättebra vänner som bryr sig om den även om de är löjliga och skriver att de ska dö! Jag hatar att de tycker att de är ensamma när de alltid umgås med någon och att ingen bryr sig men det finns alltid någon vid deras sida! Mina vänner ryms i princip i en hand - en i skolan, en i stallet och en på helgerna. Om Therese är sjuk i skolan så måste jag förfölja mina klasskompisar som jag inte riktigt passar med. De är visserligen jättesnälla och jag tycker om dem mycket men ingen skulle nog märka om jag plötsligt försvann i ett hörn.
Så kära fjortisar med 400 vänner på facebook, sluta skriv att ni inte har några vänner. Är du smal så har du en massa vänner.
Hur tidigt man än lägger sig är man alltid lika trött 06.00
Jag läste ett inlägg hos Frida där hon påpekade att man alltid är lika trött på morgonen även om man går och lägger sig tidigare. Jag tror hon menade det, sak samma. Men det är sant, även om jag lägger mig klockan åtta på kvällen kommer jag att vara trött klockan sex på morgonen. Jag tror det ligger mycket i klockslaget, jag är ju inte trött klockan ett men klockan sex är liksom sovtid. Därför är det enormt irriterande när föräldrar säger att man är trött för att man gick och lade sig sent. Det är inte sant! Det är bara det att klockan sex är sovtid.
Som om du kan göra det bättre...
Rubriken är en kommentar jag ofta får när jag påpekar något. T.ex. när jag säger att någon på tv sjunger dåligt, när någon rider dåligt eller bla bla bla. Ibland kan jag även kommentera folks fruktansvärda klädstilar och då besvarar mina vänner mig med: "och, du klär dig ju inte så mycket bättre!" och ja, de kan mycket väl ha rätt. Jag kanske inte kan sjunga bättre än dendär tjejen på tv, jag kanske inte rider bättre än dendär dressyrryttaren, jag kanske inte kan hjula eller baka samma äckliga kaka som Ramsay brände, men vem bryr sig?!
När jag påpekar att de är dåliga menar jag inte att jag är bättre än dem. Bara för att jag inte kan sjunga så har jag nog en åsikt om vad som är bra sång och dålig sång. Jag har rätt till min åsikt och behöver inte vara bättre för att kunna kritisera någon.
The power of socks
Samtidigt som jag sitter och filar på ett par juridiska dokument så kommer jag att tänka på kraften från en strumpa. Jag menar, en strumpa har inte alls tjocks tyg, någon millimiter typ och ändå skyddar en strumpa så fruktansvärt bra mot skoskav! Det är ju jättebesvärligt att gå runt i gympaskor utan strumpor och man blir nästan lovad ett par blåsor. Men när man sätter på sig dendär strumpan, det lilla tunna tygstycket så är man plötsligt skyddad från alla skavsår och blåsor!
Jag önskar att jag kunde dra en strumpa över mig själv. En fin strumpa som skyddar mig mot allt det obehagliga i livet.
När en besatthet tar slut
En gång i tiden var jag helt besatt av Twilight. Det är pinsamt att säga, men det är sant. Det var precis när första filmen kom ut. Jag satt på mitt rum flera dagar i sträck och läste böckerna, jag kollade på filmen 17ggr inom loppet av en vecka. Ute på stan letade jag efter samma diadem som Bella hade och jag ville alltid göra ett armband som liknade det Edward gav till Bella i någon bok. Varje dag läste jag Twilight-fanbloggar och jag höll mig uppdaterad om allt som rörde Twilightämnet. Jag var helt euforsik och levde i min egna lilla värld. Sedan, någon vecka innan andra Twilightfilmen skulle ha premiär så tappade jag verkligen allt intresse jag hade för Twilight. Allt bara försvann. Istället började jag bygga upp ett hat mot Twilight och nu har jag blandade känslor för filmserien. Jag hatar när Edward säger This is what I am, a monster. och så kommer han ut och glittrar! Wow liksom, I can't handle your sparkles.
Men nyligen såg jag ett litet videoklipp på youtube med bilder från första Twilightfilmen och alla lyckliga minnen liksom bara tränger sig på mig. Jag var visserligen besatt, isolerad och dum i huvudet när jag hade min Twilightperiod men gah, jag var alltid glad och det fanns alltid massa Twilightklipp att stirra på. Ibland så saknar jag att vara besatt.
Nu gillar jag inte GF längre och jag kan inte hitta tillbaka till dendär besattheten som gjorde mig så glad. Jag vet inte om det är mer hälsosamt att inte spela men att vara beroende av något är den bästa känslan i världen. På gott och ont får jag väl lägga till men ni fårstår säkert vad jag menar. Jag vill tillbaka till tiden då jag var lyckligt ovetande om att GF kunde bli tråkigt.
Jag önskar...
...att det kunde hända något spännande i mitt liv! Jag är så cp. Jag går i skolan med typ sämsta betygen och jag är socialt inkompetent, jag är fett skum och ser ut som fet nakenhund. Mitt liv är så ovärt. Dessutom har jag bara två vänner, som visserligen är mycket älskvärda, men ändå, två! Jag vill vakna upp imorgon, gift med två pöjkar, simma bland tusenlappar och vara typ fett lycklig. Livet är hårt.
Har ett peddosmile också.
Har ett peddosmile också.
I make wishes, I have dreams and I still want to believe.
Hola bandola. Jag känner mig så fråvarande idag. Typ deprimerad och ständigt hungrig, ingen bra kombo hehe. Just nu studerar jag Fairtrade, jag kan inte bilda någon åsikt om det men jag har lärt mig att skolan gillar att höra åsikter, nästan mer än fakta och det vill ständigt veta vad följderna kan bli och då ska man fantisera ihop tusen möjliga framtider. Ah, en totalt ologisk mening. Imorgon blir det bowling med mitt stallgäng och sedan är det bara en skolavslutning kvar på onsdagen.
urgh
Jag hatar när man tänker tillbaka och minns pinsamma stunder och så skäms man jättemycket.
Varför smakar fingrarna illa när man har skalat clementiner?
Själva clementinen är ju fantastiskt god men skalet... och om man som jag, råkar slicka på fingrarna av någon anledning så får min tunga typ dödsryckningar. Google hade inget konkret svar så jag fortsätter fundera till den dag då jag omformulerar min sökning.
MUMS
A och O
Begreppet A och O är något som förvirrar mig. It makes no sense. ABCDEGFHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ. Man brukar ju tala om att mat är A och O, menar man då att mat är viktgit ibland? liksom, inte viktigt, men inte oviktigt så det blir viktigt ibland?! Fett med skumt.
Okej VS inte okej.
Vem bestämmer vad som är okej och inte okej samt vad som är äckligt och inte äckligt.
Jag menar, alla som tycker att det är verkligen jätteäckligt att peta i näsan, gör de det hemma ändå? Samma sak med fisar och att peta på tänderna. Eller okej, fisar förstr jag för de luktar, men rapar då? Vad jag vet så luktar rapar inte men när jag råkade rapa på donken så var det en gubbe som ty ryckte till och bara stirrade på mig som om jag var helt dum i huvudet. Jag uppmuntar ingen till att rapa offentligt men vad är det för fel med det? Om man inte rapar så får man ju jätteont i magen och man bör inte försätta folk i smärta bara för att man tycker att ett litet ljud är otrevligt.
En annan fråga är om man ska respektera folk som tycker att vissa saker är äckliga. Fast det kanske inte är en fråga utan det är mer uppenbart men jag vet att när jag undviker att dela t.ex glas med folk som ehh... slabbar mycket, så tycker de att jag är löjlig, men när det liksom glider saliv längs glaset ser inte ens cola särskilt trevligt ut längre.
Jag orkar inte spinna vidare, men ni vet hur det är. Jag tänker sätta upp egna regler för vad som är okej och inte okej, men alla de besluten kommer ju baseras på vad andra tycker så alla andra bestämmer åt mig och eftersom jag då får samma åsikter som alla andra så kommer jag i min tur påverka andra människor. Vet ni vad vi behöver? REVOLUTION.
Jag menar, alla som tycker att det är verkligen jätteäckligt att peta i näsan, gör de det hemma ändå? Samma sak med fisar och att peta på tänderna. Eller okej, fisar förstr jag för de luktar, men rapar då? Vad jag vet så luktar rapar inte men när jag råkade rapa på donken så var det en gubbe som ty ryckte till och bara stirrade på mig som om jag var helt dum i huvudet. Jag uppmuntar ingen till att rapa offentligt men vad är det för fel med det? Om man inte rapar så får man ju jätteont i magen och man bör inte försätta folk i smärta bara för att man tycker att ett litet ljud är otrevligt.
En annan fråga är om man ska respektera folk som tycker att vissa saker är äckliga. Fast det kanske inte är en fråga utan det är mer uppenbart men jag vet att när jag undviker att dela t.ex glas med folk som ehh... slabbar mycket, så tycker de att jag är löjlig, men när det liksom glider saliv längs glaset ser inte ens cola särskilt trevligt ut längre.
Jag orkar inte spinna vidare, men ni vet hur det är. Jag tänker sätta upp egna regler för vad som är okej och inte okej, men alla de besluten kommer ju baseras på vad andra tycker så alla andra bestämmer åt mig och eftersom jag då får samma åsikter som alla andra så kommer jag i min tur påverka andra människor. Vet ni vad vi behöver? REVOLUTION.
Framtiden
Jag undrar hur det kommer att se ut i framtiden. Ni vet, kommer nästa generation känna till allt som man ska kunna? och kommer vi att radera en massa ämnen från historian och ersätta dem med nya saker, som t.ex MJ dog blablabla.
ALLA som jag känner vet vem Elvis Presley är och jag hoppas att alla i världen känner till honom. Men tänk om framtidens barn inte vet vem han är? Om mitt barn vid fjorton års ålder skulle fråga vem Elvis är, då skulle jag seriöst slå ihjäl h*n för man måste veta vem Elvis är! Men det är ju inte direkt så att hans låtar spelas på Rix FM eller andra radiostationer som folk lyssnar på. Tänk om han försvinner med tiden... jag blir nervöd bara vid tanken!
Och tänk om barn i skolan inte längre kommer få det inpräntat i hjärnan när andra världskriget varade? Tänk om lärarna bara säger; "Ah, det var någon gång under typ 1900 talet." TÄNK om barnen inte vet vad berlinmuren var?! Tänk om de inte kommer känna till Tvillingtornen...
Och, viktigast av allt. Tänk om jag kommer bli en såndär gammal kärring som går runt på stan och säger: "Dagens ungdomar..."
En bild som inte alls har med ämnet att göra. Eller?
